Fri
Sitter o lyssnar på Daughtry! *love it* Sån skön musik, lite rock o så jävla bra!
Har lyssnat på honom o hans band sen american idol...helt sjukt att han inte vann..menmen det har ju gått bra för honom ändå!
Jag spelade mycket Daughtry n'r jag låg inne på St görans...kommer ihåg hur jag vankade fram o tillbaka i korridorerna, försökte spela bort det onda, ljudet högre och högre, till slut gick jag med händerna på öronen och tryckte lurarna så hårt det bara gick på öronen, takten på mina ben ökade, till slut nästan sprang jag i korridoren. Då brukade personalen ta in mig på mitt rum så jag fick lugna ner mig....stressade fram ångest.
Sitter nu o väntar på att min psykolog ska ringa för jag mår skitdåligt.... behöver verkligen prata med någon nu....!
Minnen bara flödar och det är svårt att koppla av, hela kroppen är spänd, foten stampar utan att jag har någon kontroll på den längre, oron i kroppen stiger i rasande fart. Jag tänker tankar, dumma tankar, ska jag göra det eller inte? kan jag göra något annat? vill jag göra något annat? jag vet ju att det brukar funka? varför bryta något som funkar? gå ut? kallt! Magen gör ont och själen känns tom. Så mycket olika känslor på en och samma gång. hör jag hemma på sjukhuset? är det så mitt liv ska se ut? att åka in och ut fram o tillbaka, bli inlagd några månader, ute nån månad sen in igen? nej jag vill inte, jag vill vara hemma men tystnaden är skrämmande, jag känner mig ensam och rädd. Rädd för världen utanför, jag är så arg, arg på allt, på livet, på släkten, på pappa, på mig själv, på andra männsikor som inte fattar, det är INGEN som fattar, tänk om folk skulle veta hur jag har det, veta mina tankar, sitta inne med hemligheter som man inte ens vågar prata om, fruktansvärda saker som har gjort att mitt hjärta är brustet. Ensamheten är jobbig men ändå så vågar jag inte berätta allt, vad skulle folk tro och tycka om mig då, jag är smutsig och äcklig och jag kan aldrig bli ren! Smuts-känslan försöker jag febrilt tvätta bort men det går inte, det är äckligt! Snälla låt mig få tänka på något annat, jag vill inte tänka på det hela tiden, jag orkar inte, jag orkar verkligen inte! Kan inte nån förstå det?
Det känns som jag sitter fast, jag har fastnat och kommer inte loss, det enda jag vill är att bryta mig fri....
Jag vill vara fri, jag har aldrig tidigare varit fri. Fri är nog bland det finaste ordet jag vet, ett ord som jag drömmer om, en utopi....
// Sofie
Har lyssnat på honom o hans band sen american idol...helt sjukt att han inte vann..menmen det har ju gått bra för honom ändå!
Jag spelade mycket Daughtry n'r jag låg inne på St görans...kommer ihåg hur jag vankade fram o tillbaka i korridorerna, försökte spela bort det onda, ljudet högre och högre, till slut gick jag med händerna på öronen och tryckte lurarna så hårt det bara gick på öronen, takten på mina ben ökade, till slut nästan sprang jag i korridoren. Då brukade personalen ta in mig på mitt rum så jag fick lugna ner mig....stressade fram ångest.
Sitter nu o väntar på att min psykolog ska ringa för jag mår skitdåligt.... behöver verkligen prata med någon nu....!
Minnen bara flödar och det är svårt att koppla av, hela kroppen är spänd, foten stampar utan att jag har någon kontroll på den längre, oron i kroppen stiger i rasande fart. Jag tänker tankar, dumma tankar, ska jag göra det eller inte? kan jag göra något annat? vill jag göra något annat? jag vet ju att det brukar funka? varför bryta något som funkar? gå ut? kallt! Magen gör ont och själen känns tom. Så mycket olika känslor på en och samma gång. hör jag hemma på sjukhuset? är det så mitt liv ska se ut? att åka in och ut fram o tillbaka, bli inlagd några månader, ute nån månad sen in igen? nej jag vill inte, jag vill vara hemma men tystnaden är skrämmande, jag känner mig ensam och rädd. Rädd för världen utanför, jag är så arg, arg på allt, på livet, på släkten, på pappa, på mig själv, på andra männsikor som inte fattar, det är INGEN som fattar, tänk om folk skulle veta hur jag har det, veta mina tankar, sitta inne med hemligheter som man inte ens vågar prata om, fruktansvärda saker som har gjort att mitt hjärta är brustet. Ensamheten är jobbig men ändå så vågar jag inte berätta allt, vad skulle folk tro och tycka om mig då, jag är smutsig och äcklig och jag kan aldrig bli ren! Smuts-känslan försöker jag febrilt tvätta bort men det går inte, det är äckligt! Snälla låt mig få tänka på något annat, jag vill inte tänka på det hela tiden, jag orkar inte, jag orkar verkligen inte! Kan inte nån förstå det?
Det känns som jag sitter fast, jag har fastnat och kommer inte loss, det enda jag vill är att bryta mig fri....
Jag vill vara fri, jag har aldrig tidigare varit fri. Fri är nog bland det finaste ordet jag vet, ett ord som jag drömmer om, en utopi....
// Sofie
Kommentarer
Postat av: Sara
Hej vännen.
jobbigt att läsa at du mår så dåligt.
Hoppas att du kan finna den rätta vägen för dig.
Kram
Trackback
