28/2 -2010
Andra inlägget nudå!
Ihelgen har jag o maken varit barnfria...mådde så dåligt i onsdags o torsdags så älskade mami ville vara barnvakt!
I fredags mådde jag iallafall lite bättre så jag o maken åkte o såg Avatar 3D....himla bra film o häftigt med 3D!!
Idag känner jag att ångesten är på intåg men har tagit medicin nu för att underlätta lite...
När vi skulle hämta barnen så åkte vi förbi sjukhuset (där jag låg inne ca 5 månader) och det väckte tankar o minnen från i somras/höstas...
Det är svårt att veta var man ska börja men det hela började sommarn 2008...var helt manisk o gick ner 30kg på 4 månader...va helt fixerad o sov nästan aldrig...i december 2008 började jag få magproblem...kunde inte äta nånting förutom sura äpplen...fick ligga på sjukhus o få näringsdropp flera ggr eftersom jag inte kunde äta o mådde illa konstant... läkarna gjorde gastroskopi, koloskopi, magnetröntgade huvudet...men inga fel hittades förutom IBS...(irriterad tarm). Tillslut var det en läkare som förstod att det inte var något fysiskt fel utan psykiskt....jag bröt ihop o började sakta berätta lite saker...fick en remiss till en psykolog.
Första mötet med psykologen var jag livrädd!!! Var nära att gå därifrån men det gjorde jag tack o lov inte. Psykologen "A" var helt underbar men jag kunde inte öppna upp mig helt, berättade lite om mina tvångshandlingar o tvångstankar...o vi jobbade lite med det...men sen blev jag o må ännu sämre o började skära mig igen... (gjorde det tidigare när jag var 14 år). Berättade lite saker för "A" vilka saker jag fick höra från min pappa och min biologiska mamma. Men jag förträngde sanningen låååångt!! När "A" gick på semester blev det katastrof för mig...jag skar mig flera gånger varje dag o till slut så blev det ohållbart...åkte hem till min mami för jag mådde så¨dåligt o ville inte att barnen skulle se hur dåligt jag mådde....efter nån dag hos mami (ej min biologiska utan min fd styvmamma) fick jag mina första tankar på att ta livet av mig...satt där med en massa piller framför bordet o skar mig i armarna...tillslut ringde jag psykjouren o dom tillkallade ambulans. Efter det blev jag intagen på psyket på LPT (lagen om psykaitrisk tvångsvård). Alldrig hade jag kunnat drömma om hur mycket sämre jag skulle komma att må!
Fortsättning följer....
Nu är det dags för mat här hemma..skriver antagöligen mer här ikväll eller imorgon...
Ta tillvara på livet för vi har det bara till låns!!! // Kram o hej från mej
Ihelgen har jag o maken varit barnfria...mådde så dåligt i onsdags o torsdags så älskade mami ville vara barnvakt!
I fredags mådde jag iallafall lite bättre så jag o maken åkte o såg Avatar 3D....himla bra film o häftigt med 3D!!
Idag känner jag att ångesten är på intåg men har tagit medicin nu för att underlätta lite...
När vi skulle hämta barnen så åkte vi förbi sjukhuset (där jag låg inne ca 5 månader) och det väckte tankar o minnen från i somras/höstas...
Det är svårt att veta var man ska börja men det hela började sommarn 2008...var helt manisk o gick ner 30kg på 4 månader...va helt fixerad o sov nästan aldrig...i december 2008 började jag få magproblem...kunde inte äta nånting förutom sura äpplen...fick ligga på sjukhus o få näringsdropp flera ggr eftersom jag inte kunde äta o mådde illa konstant... läkarna gjorde gastroskopi, koloskopi, magnetröntgade huvudet...men inga fel hittades förutom IBS...(irriterad tarm). Tillslut var det en läkare som förstod att det inte var något fysiskt fel utan psykiskt....jag bröt ihop o började sakta berätta lite saker...fick en remiss till en psykolog.
Första mötet med psykologen var jag livrädd!!! Var nära att gå därifrån men det gjorde jag tack o lov inte. Psykologen "A" var helt underbar men jag kunde inte öppna upp mig helt, berättade lite om mina tvångshandlingar o tvångstankar...o vi jobbade lite med det...men sen blev jag o må ännu sämre o började skära mig igen... (gjorde det tidigare när jag var 14 år). Berättade lite saker för "A" vilka saker jag fick höra från min pappa och min biologiska mamma. Men jag förträngde sanningen låååångt!! När "A" gick på semester blev det katastrof för mig...jag skar mig flera gånger varje dag o till slut så blev det ohållbart...åkte hem till min mami för jag mådde så¨dåligt o ville inte att barnen skulle se hur dåligt jag mådde....efter nån dag hos mami (ej min biologiska utan min fd styvmamma) fick jag mina första tankar på att ta livet av mig...satt där med en massa piller framför bordet o skar mig i armarna...tillslut ringde jag psykjouren o dom tillkallade ambulans. Efter det blev jag intagen på psyket på LPT (lagen om psykaitrisk tvångsvård). Alldrig hade jag kunnat drömma om hur mycket sämre jag skulle komma att må!
Fortsättning följer....
Nu är det dags för mat här hemma..skriver antagöligen mer här ikväll eller imorgon...
Ta tillvara på livet för vi har det bara till låns!!! // Kram o hej från mej
Kommentarer
Trackback
