Ambulansen
Hejhej bloggen!
Har hänt en del grejer efter mitt senaste inlägg...
I måndags fick jag såna starka impulser att jag inte kunde styra mitt handlande. Maken låg och sov, makens lillebror (som bor med oss nu när jag mår dåligt) var iväg på ärenden och kidsen var på dagis. Då gick jag hemifrån till en mataffär och köpte mig rakhyvlar och en coca cola och jag hade stoppat ner en massa tabletter (stesolid, oxascand, lergigan m.m) och gick ut i skogen och tog tabletterna och skar mig över hela armarna och ville bara dö. Medan jag satt där ringde Mami o frågade hur jag mådde och jag berättade för henne vad jag gjort och efter det ringde hon avdelningen som ringde till mig och ville veta var jag var, men jag ville inte berätta o då sa dom att dom skulle skicka t polisen innan jag skulle somna pga alla tabletter. Tillslut gick jag med på att gå därifrån och eftersom jag inte var långt ifrån vårdcentralen så gick jag dit. Armarna fulla med blod och jag groggy och panikångest, blev dramatiskt i receptionen när jag kom dit och dom tillkallade läkare på en gång, dom tog hand om mina armar och ringde ambulansen som hämtade mig till medicinakuten. När jag kom dit var mitt blodtryck skyhögt och jag var groggy som fan....låg där i ca 4-5 timmar sen fick jag komma upp på avdelningen igen.
Blev utskriven igår och var skitförbannad på läkaren (någon ny ung läkare) eftersom jag fortfarande mådde pissdåligt! Men nu i efterhand är jag glad över att jag blev utskriven, glädjen kom tillbaka (inte hela tiden) men många stunder då jag lekte med mina älskade barn! Jag vill aldrig lämna dom pga att jag tar livet av mig. jag kan inte göra så mot dem för dom förtjänar det bästa mina underbara söta små barn!!!! Jag ä'lskar er över allt annat på denna jord! Ni är glädjen i mitt liv, ljuset i tunneln, hoppet i livet och MINA och min älskade makes underbara små änglar! Mamma älskar er såååå!!!!
Imorgon ska jag på återbesök till avdelningen o prata med finaste R! *bästa* Ska bli skönt o få prata ut om det som hände nu när jag fått lite distans till det hela....jag vet att jag inte kan fortsätta göra så här därför hoppas jag att DBT kommer att hjälpa mig bra till hösten!!
Puss o kram// Sofie
Har hänt en del grejer efter mitt senaste inlägg...
I måndags fick jag såna starka impulser att jag inte kunde styra mitt handlande. Maken låg och sov, makens lillebror (som bor med oss nu när jag mår dåligt) var iväg på ärenden och kidsen var på dagis. Då gick jag hemifrån till en mataffär och köpte mig rakhyvlar och en coca cola och jag hade stoppat ner en massa tabletter (stesolid, oxascand, lergigan m.m) och gick ut i skogen och tog tabletterna och skar mig över hela armarna och ville bara dö. Medan jag satt där ringde Mami o frågade hur jag mådde och jag berättade för henne vad jag gjort och efter det ringde hon avdelningen som ringde till mig och ville veta var jag var, men jag ville inte berätta o då sa dom att dom skulle skicka t polisen innan jag skulle somna pga alla tabletter. Tillslut gick jag med på att gå därifrån och eftersom jag inte var långt ifrån vårdcentralen så gick jag dit. Armarna fulla med blod och jag groggy och panikångest, blev dramatiskt i receptionen när jag kom dit och dom tillkallade läkare på en gång, dom tog hand om mina armar och ringde ambulansen som hämtade mig till medicinakuten. När jag kom dit var mitt blodtryck skyhögt och jag var groggy som fan....låg där i ca 4-5 timmar sen fick jag komma upp på avdelningen igen.
Blev utskriven igår och var skitförbannad på läkaren (någon ny ung läkare) eftersom jag fortfarande mådde pissdåligt! Men nu i efterhand är jag glad över att jag blev utskriven, glädjen kom tillbaka (inte hela tiden) men många stunder då jag lekte med mina älskade barn! Jag vill aldrig lämna dom pga att jag tar livet av mig. jag kan inte göra så mot dem för dom förtjänar det bästa mina underbara söta små barn!!!! Jag ä'lskar er över allt annat på denna jord! Ni är glädjen i mitt liv, ljuset i tunneln, hoppet i livet och MINA och min älskade makes underbara små änglar! Mamma älskar er såååå!!!!
Imorgon ska jag på återbesök till avdelningen o prata med finaste R! *bästa* Ska bli skönt o få prata ut om det som hände nu när jag fått lite distans till det hela....jag vet att jag inte kan fortsätta göra så här därför hoppas jag att DBT kommer att hjälpa mig bra till hösten!!
Puss o kram// Sofie
Kommentarer
Trackback
