Advokaten...
Har inte pratat om det här på bloggen då jag ville hålla det för mig själv men jag har iallafall varit i kontakt med en advokat. Det är dessa möten jag sprungit på lite då och då.
I torsdags var jag där, träffade advokaten och ssk från mitt första vårdtillfälle som jag berättade vad som hade hänt mellan mig och pappa. Hon ar den jag berättade det för först, min underbara Pia! Hon har och betyder så jäkla myckt för mig! Hon räddade mitt liv flera gånger och jag är henne evigt tacksam för all fin hjälp jag fick!!! <3
I torsdags stod det iallafall klart att det inte finns tillräckligt med bevisning, alla urinvägsinfektioner kunde dom skylla på att jag skulle ha varit " ett urinvägsbarn", ont i magen ja då skulle dom säga att det har alla barn ibland, mina blåmärken - barn slår sig lätt, Sprucken i rumpan - hård i magen, berättat om att pappa stoppat in i rumpan - febertermometer... och så vidare!
Kan säga att det fetsuger!!! Så jävla orättvist.....
I torsdagskväll blev jag o må jättedåligt efter mötet, mådde fysist illa o trodde att jag skulle spy, blev helt förlamad, hela fredagenlåg jag bara i soffan, orkade inte göra nånting! :-(
Idag var jag iallafall till psykologen...lämnade ifrån mig en massa tabletter...stort steg för mig kan jag säga...har fortfarande kvar några, ska lämna några imorgon innan gruppen (dbt)...... har haft sjuktmycket tabletter hemma som jag gömt, ca 70 st har jag haft lite här o var.... men det var länge sen jag tog för mycket tabletter nu, nu har jag haft det som en nödlösning bara.
Självskadebeteendet har inte blivit bättre, jag skär mig ca 3 ggr /v vilket är alldeles för mycket enligt min psykolog. Fast jag har ju minskat förut skar jag mig nästan varje dag. Det ger mig en skön känsla, en känsla av makt och kontroll, ångestdämpande givietvis, såren passar mitt inre. Lika trasig på insidan som på utsidan (om inte mer).
Har fortfarande inte fått tillbaka min mens, har gått ca 8 veckor utan den nu, och jag är INTE gravid, har testat mig 2 ggr...det är väl kanske för att jag är så sönderstressad och i obalans..ska ringa gyn imorgon oc fråga vad jag ska göra....sket i att göra cellprovtagningenför typ en månad sen. Sånt är skitjobbigt för mig, att ligga där med benen och vara helt utlämnad, påminner mig för mycket om dåliga onda minnen. Men jag måste nog ta o pallra mig dit ändå...får ta med gubben som stöd!
Nu ska jag ta o göra lite nytta här hemma....duktig housewife va? hah!! // Sofie
I torsdags var jag där, träffade advokaten och ssk från mitt första vårdtillfälle som jag berättade vad som hade hänt mellan mig och pappa. Hon ar den jag berättade det för först, min underbara Pia! Hon har och betyder så jäkla myckt för mig! Hon räddade mitt liv flera gånger och jag är henne evigt tacksam för all fin hjälp jag fick!!! <3
I torsdags stod det iallafall klart att det inte finns tillräckligt med bevisning, alla urinvägsinfektioner kunde dom skylla på att jag skulle ha varit " ett urinvägsbarn", ont i magen ja då skulle dom säga att det har alla barn ibland, mina blåmärken - barn slår sig lätt, Sprucken i rumpan - hård i magen, berättat om att pappa stoppat in i rumpan - febertermometer... och så vidare!
Kan säga att det fetsuger!!! Så jävla orättvist.....
I torsdagskväll blev jag o må jättedåligt efter mötet, mådde fysist illa o trodde att jag skulle spy, blev helt förlamad, hela fredagenlåg jag bara i soffan, orkade inte göra nånting! :-(
Idag var jag iallafall till psykologen...lämnade ifrån mig en massa tabletter...stort steg för mig kan jag säga...har fortfarande kvar några, ska lämna några imorgon innan gruppen (dbt)...... har haft sjuktmycket tabletter hemma som jag gömt, ca 70 st har jag haft lite här o var.... men det var länge sen jag tog för mycket tabletter nu, nu har jag haft det som en nödlösning bara.
Självskadebeteendet har inte blivit bättre, jag skär mig ca 3 ggr /v vilket är alldeles för mycket enligt min psykolog. Fast jag har ju minskat förut skar jag mig nästan varje dag. Det ger mig en skön känsla, en känsla av makt och kontroll, ångestdämpande givietvis, såren passar mitt inre. Lika trasig på insidan som på utsidan (om inte mer).
Har fortfarande inte fått tillbaka min mens, har gått ca 8 veckor utan den nu, och jag är INTE gravid, har testat mig 2 ggr...det är väl kanske för att jag är så sönderstressad och i obalans..ska ringa gyn imorgon oc fråga vad jag ska göra....sket i att göra cellprovtagningenför typ en månad sen. Sånt är skitjobbigt för mig, att ligga där med benen och vara helt utlämnad, påminner mig för mycket om dåliga onda minnen. Men jag måste nog ta o pallra mig dit ändå...får ta med gubben som stöd!
Nu ska jag ta o göra lite nytta här hemma....duktig housewife va? hah!! // Sofie
Kommentarer
Trackback
