orkar inte leva
Har inte haft nån lust att blogga i några dagar nu, har varit upptagen med annat.
Jag har varit hos psykologen, varit på behandlingsmöten och uträttat en massa ärenden.
Igår pratade jag med världens bästa Pia!!!Vi ska träffas nästa vecka, wihoo!!!
Jag är så jävla rädd, hela tiden! Oron i kroppen finns alltid där men det blir bergodalbana med dt med. Har ännu inte fått min mens och är 4 veckor sen nu...och nej jag är INTE gravid! Så kroppen min funkar inte som den ska just nu...
Om jag ska vara ärlig så är det inte mycket som funkar just nu.
Jag orkar iallafall lämna på dagis och ibland hämta annars hjälper maken mig med att hämta huliganerna ;-)
Jag önskar att pappa visste hur mycket han har skadat mig, han har förstört mitt liv och förstör det ännu. Jag måste lära mig att leva med det här men detär så inihelvete svårt och smärtsamt. Det gör fysiskt ont i kroppen och psykiskt så slår det över mig totalt.
Ibland funderar jag på att ta mitt liv, har ju försökt många gånger tidigare men jag vill inte lämna mina barn och min man, men ibland är jag alldeles för impulsiv och gör sånt utan att tänka på konsekvenserna, jag bara gör det utan att reflektera över vad jag håller på med. Jag tycker att min familj förtjänar något bättre än mig. jag hatar mig själv, jag hatar min kropp, jag hatar min pappa, jag känner mig äcklig och smutsig och totalt värdelös!
Jag vill inte dö men jag orkar inte leva....
// Sofie
Jag har varit hos psykologen, varit på behandlingsmöten och uträttat en massa ärenden.
Igår pratade jag med världens bästa Pia!!!Vi ska träffas nästa vecka, wihoo!!!
Jag är så jävla rädd, hela tiden! Oron i kroppen finns alltid där men det blir bergodalbana med dt med. Har ännu inte fått min mens och är 4 veckor sen nu...och nej jag är INTE gravid! Så kroppen min funkar inte som den ska just nu...
Om jag ska vara ärlig så är det inte mycket som funkar just nu.
Jag orkar iallafall lämna på dagis och ibland hämta annars hjälper maken mig med att hämta huliganerna ;-)
Jag önskar att pappa visste hur mycket han har skadat mig, han har förstört mitt liv och förstör det ännu. Jag måste lära mig att leva med det här men detär så inihelvete svårt och smärtsamt. Det gör fysiskt ont i kroppen och psykiskt så slår det över mig totalt.
Ibland funderar jag på att ta mitt liv, har ju försökt många gånger tidigare men jag vill inte lämna mina barn och min man, men ibland är jag alldeles för impulsiv och gör sånt utan att tänka på konsekvenserna, jag bara gör det utan att reflektera över vad jag håller på med. Jag tycker att min familj förtjänar något bättre än mig. jag hatar mig själv, jag hatar min kropp, jag hatar min pappa, jag känner mig äcklig och smutsig och totalt värdelös!
Jag vill inte dö men jag orkar inte leva....
// Sofie
Kommentarer
Trackback