KAOS
Just nu är det kaos här hemma, kaos i mitt huvud!
Idag erkände jag för gruppen att jag gjorde ett självmordsförsök tidigare förra veckan...skittufft var det och jag började storgråta!
Sen pratade vi om acceptans. Det är verkligen klurigt det där, man ska acceptera det som hänt men för mig betyder det att om jag accepterar det som hänt så känns det som jag godkänner det som hänt och det kommer jag aldrig kunna göra! Fast acceptansen menades att man skulle acceptera det som hänt, att erkänna det som hänt, låta det vara för man kan inget göra för att förändra det och för att komma dit har jag mycket kvar att lära!
Efter gruppen så hade jag psykologmöte....maken skulle ha varit med men lilleman vaknade och spydde imorse :-( O jag har skitsvårt för spyor pga saker som hänt förut och idag kände jag bara att jag inte orkade. Så dom fick åka till mormor....tack mami!!!!!!!!
Jag och C pratade om väldigt svåra saker och skamfulla saker, hon drog det ur mig, hela kroppen skakade på mig, ångesten steg rätt upp, hon höll mig på armen och tog min hand, ångesten sjönk lite. Hon ser rakt igenom mig, som ingen annan gjort förut! Det första hon sa idag var att jag såg så ledsen ut och jag berättade att jag känner mig jätteledsen, sorgsen och ensam.
Jag vill så gärna kunna prata med min man och med min älskade mami men jag skäms, jag skäms så fruktansvärt att jag inte vågar...det är därför jag inte säger nåt, jag håller det inom mig och sen kommer det ut som ett utbrott istället, när jag slänger saker, har sönder saker, säger sårande saker, jag vill stöta bort dom innan dom ser verkligheten, hur smutsig och äcklig jag är!
Nu sitter jag ensam här hemma, ganska skönt ändå! Bara slappar och sen har jag knäppt en starköl oxå... vardagslyx!?
Jag älskar er(mami och gubben) men livet är svårt, jag vet inte var jag ska börja, jag vågaar inte, det får ta den tid det tar men jag jobbar på det och jag vill att ni ska veta att jag älskar er så otroligt mycket!!!!!!!!!!
Pusspuss// Sofie
Idag erkände jag för gruppen att jag gjorde ett självmordsförsök tidigare förra veckan...skittufft var det och jag började storgråta!
Sen pratade vi om acceptans. Det är verkligen klurigt det där, man ska acceptera det som hänt men för mig betyder det att om jag accepterar det som hänt så känns det som jag godkänner det som hänt och det kommer jag aldrig kunna göra! Fast acceptansen menades att man skulle acceptera det som hänt, att erkänna det som hänt, låta det vara för man kan inget göra för att förändra det och för att komma dit har jag mycket kvar att lära!
Efter gruppen så hade jag psykologmöte....maken skulle ha varit med men lilleman vaknade och spydde imorse :-( O jag har skitsvårt för spyor pga saker som hänt förut och idag kände jag bara att jag inte orkade. Så dom fick åka till mormor....tack mami!!!!!!!!
Jag och C pratade om väldigt svåra saker och skamfulla saker, hon drog det ur mig, hela kroppen skakade på mig, ångesten steg rätt upp, hon höll mig på armen och tog min hand, ångesten sjönk lite. Hon ser rakt igenom mig, som ingen annan gjort förut! Det första hon sa idag var att jag såg så ledsen ut och jag berättade att jag känner mig jätteledsen, sorgsen och ensam.
Jag vill så gärna kunna prata med min man och med min älskade mami men jag skäms, jag skäms så fruktansvärt att jag inte vågar...det är därför jag inte säger nåt, jag håller det inom mig och sen kommer det ut som ett utbrott istället, när jag slänger saker, har sönder saker, säger sårande saker, jag vill stöta bort dom innan dom ser verkligheten, hur smutsig och äcklig jag är!
Nu sitter jag ensam här hemma, ganska skönt ändå! Bara slappar och sen har jag knäppt en starköl oxå... vardagslyx!?
Jag älskar er(mami och gubben) men livet är svårt, jag vet inte var jag ska börja, jag vågaar inte, det får ta den tid det tar men jag jobbar på det och jag vill att ni ska veta att jag älskar er så otroligt mycket!!!!!!!!!!
Pusspuss// Sofie
Kommentarer
Trackback
