Can´t find my way home anymore
Jag är så vilsen, så förbannat jävla vilsen. Världen känns stor och främmande och jag känner mig ensammast i hela världen. Lite som att det är jag mot resten av världen. Jag passar inte in, mitt liv passar inte in. Jag lever fast jag egentligen inte lever på riktigt. Jag är avstängd, jag har stängt av, jag orkar inte mer. Jag saknar min svarta låda, min chans att få drömma mig till något annat, i min svarta låda var jag skyddad, jag var osynlig för resten av världen, nuet fanns inte, dåtid fanns inte och nu ser jag ingen framtid. Vad är det för liv? Ska det vara såhär?
Jag har så mycket känslor och tankar inom mig, det bubblar i kroppen, det vill komma ut men jag vågar inte, jag är så rädd, jag skäms, jag äcklas, jag tappar fotfästet, jag vill inte minnas, jag vill fly, jag vill glömma, jag vill inte vara mig längre, jag orkar inte vara mig själv längre, jag vet inte ens vem jag är längre, vad ska jag göra med livet? ska jag leva över huvudtaget?
Så många frågor men inte några svar....
fuck fuck fuck
// Sofie
Jag har så mycket känslor och tankar inom mig, det bubblar i kroppen, det vill komma ut men jag vågar inte, jag är så rädd, jag skäms, jag äcklas, jag tappar fotfästet, jag vill inte minnas, jag vill fly, jag vill glömma, jag vill inte vara mig längre, jag orkar inte vara mig själv längre, jag vet inte ens vem jag är längre, vad ska jag göra med livet? ska jag leva över huvudtaget?
Så många frågor men inte några svar....
fuck fuck fuck
// Sofie
Kommentarer
Trackback
