rubrik....

hah sitter o ölar för mig själv...har precis pratat med en tjejkompis så vi drack öl tillsammans genom telefonen...

Inget bra sätt att lösa problem men det lindrar... o jag dricker mig ju inte stupfull direkt!

nä...off I go!!! // Sofie


KAOS

Just nu är det kaos här hemma, kaos i mitt huvud!

Idag erkände jag för gruppen att jag gjorde ett självmordsförsök tidigare förra veckan...skittufft var det och jag började storgråta!

Sen pratade vi om acceptans. Det är verkligen klurigt det där, man ska acceptera det som hänt men för mig betyder det att om jag accepterar det som hänt så känns det som jag godkänner det som hänt och det kommer jag aldrig kunna göra! Fast acceptansen menades att man skulle acceptera det som hänt, att erkänna det som hänt, låta det vara för man kan inget göra för att förändra det och för att komma dit har jag mycket kvar att lära!

Efter gruppen så hade jag psykologmöte....maken skulle ha varit med men lilleman vaknade och spydde imorse :-( O jag har skitsvårt för spyor pga saker som hänt förut och idag kände jag bara att jag inte orkade. Så dom fick åka till mormor....tack mami!!!!!!!!

Jag och C pratade om väldigt svåra saker och skamfulla saker, hon drog det ur mig, hela kroppen skakade på mig, ångesten steg rätt upp, hon höll mig på armen och tog min hand, ångesten sjönk lite. Hon ser rakt igenom mig, som ingen annan gjort förut! Det första hon sa idag var att jag såg så ledsen ut och jag berättade att jag känner mig jätteledsen, sorgsen och ensam.

Jag vill så gärna kunna prata med min man och med min älskade mami men jag skäms, jag skäms så fruktansvärt att jag inte vågar...det är därför jag inte säger nåt, jag håller det inom mig och sen kommer det ut som ett utbrott istället, när jag slänger saker, har sönder saker, säger sårande saker, jag vill stöta bort dom innan dom ser verkligheten, hur smutsig och äcklig jag är!

Nu sitter jag ensam här hemma, ganska skönt ändå! Bara slappar och sen har jag knäppt en starköl oxå... vardagslyx!?

Jag älskar er(mami och gubben) men livet är svårt, jag vet inte var jag ska börja, jag vågaar inte, det får ta den tid det tar men jag jobbar på det och jag vill att ni ska veta att jag älskar er så otroligt mycket!!!!!!!!!!

Pusspuss//  Sofie

Godmorgon

God morgon!

Har rensat lite i byråerna här hemma, plockat undan barnkläder som är för små, slängt iväg gammalt skit och fått lite mer ordning och reda.

Nu sitter jag o lyssnar på musik och försöker hålla mig lugn. Idag är det en ledsam dag, jag känner mig sorgsen och vilsen. Ilskan har försvunnit idag, hur länge orkar man vara arg?

Hur länge orkar man vara ledsen? De senaste 3 åren har jag gråtit var och varannan dag, förutom vissa perioder där jag bara gått omkring som ett tomt skal. Hur många tårar finns det i en kropp? För att underlätta för min familj brukar jag gråta i hemlighet, på kvällarna när dom sover, vill inte att dom ska se mig gråta för jag kan inte sluta!

Blir det för jobbigt går jag ut på altanen eller låser in mig på toa en stund.

Kidsen e på dagis o gubben sover...imorgon är det dbt-gruppen och sen ska jag o gubben träffa min psykolog, det ska bli skönt! har mycket att prata om.


Hej o hå...// Sofie

Söndag

Idag är det söndag och det är den dagen jag brukar kolla på tv...brukar inte titta på nåt särskilt i veckan men söndagar är det OTH, Solsidan, No ordinary family....dock så krockar solsidan och NOF så jag brukar kolla på solsidan via tv4play...

Idag har jag bakat en sockerkaka med pojkarna, gjort en hemlagad skitgod pizza med en massa mozzarellaost (hur gott är inte det)...haha längtar fan tillbaka till Italien!

Annars har det inte hänt så mycket idag...

Jag är snart inne på rekord! Har inte skurit mig sen i måndags! what?!? :-) stort framsteg för mig....vill verkligen visa dbtteamet att jag verkligen vill att det ska bli bra! Men jag vet också att jag kommer att göra misstag och falla tillbaka i gamla spår...det trixiga är att ta sig ur det och inte dras med!

Nu cigg sen tv...

Ha de gott!! // Sofie

orolig

Jag känner mig så oroligr i kroppen, vet inte vad det är men jag får ingen sinnesfrid, det är som en gngande oro som ständigt finns där. Jobbigt! Okej att jag är orolig och inte mår bra men när jag inte kan sätta fingret på vad det är så är det extra jobbigt...

På tisdag ska jag iallafall till gruppen och efter det ska jag o maken träffa min psykolog... har en hel del o prata om.... stämningen här hemma är inte på topp om man säger så. Gubben försökte prata framtidsplaner idag men jag KAN inte se framåt...jag tar det dag för dag just nu...framtiden och planer ligger så många ljusår framför mig så det finns inte! Jag har ingen aning om hur det kommer vara, vad vi gör, hur jag mår, ja jag vet i stort sett ingenting. Det enda jag vet är att jag älskar min make och mina pojkar över allt annat i hela världen och jag önskar dom allt gott här i livet!!!!

Hörs senare// Sofie

Välkommen Albin!!!

Idag har jag blivit faster! Det kom en liten Albin 01:51 inatt, 52 lång och 4.2 kg...en stadig rackare!
Kul med bebis...vill dit o sniffa nuuuu! haha

Annars så spenderade jag gårdagen hemma hos mami med mina pojkar...jag o storkillen satt i soffan och myste när lilleman somnat...somnade redan klockan 18.00 igår! galet tidigt men ändå sov han till klockan sju.

Just nu sitter jag o har asont i magen... vaknade inatt av att jag hade så ont i magen, gick in på toa och då började jag störtblöda...riktigt nasty! Pallrade mig in till sängen igen och somnade om med vovven på ena sidan och lilleman på andra...

Har fortsatt att blöda periodvis hela dagen idag....det är den där PCO-skiten som krånglar...medicinen funkar inte för fem öre...nu har jag typ blödit i 7 veckor! O jag e trött på o blöda nu!!!

Nu ska jag kolla på film med barnen o gubben...är hemma nu igen, borta bra men hemma bäst!

Trevlig helg alla fina <3 // Sofie

Fredag

Idag är det fredag och jag ser fram emot en LUGN helg med familjen!

Idag ska jag och småkottarna åka till Mami, maken ska jobba, och jag får inte lämnas själv. Måste ha någon vid min sida hela dygnet nu....ganska drygt....precis som att ha ett extravak...men det var antingen den här lösningen eller att stanna inne på LPT. Jag vill verkligen inte vara på sjukhus...jag är så fruktansvärt jävla trött på sjukhus nu....har legat inne så mycket de senaste åren...!

Livet är svårt, ibland önskar jag att jag bara kunde dra täcket över huvudet, jag skulle vilja sitta i min svarta lådan med filten runt mig i mörkret där ingen kan se mig, ingen kan röra mig, där ingen kan hitta mig, få sitta där och bara vila, min fristad, det stället där alla minnen inte finns, inga övergrepp existerar. Det är ingen grön äng, sol, strand eller något paradis-aktigt utan bara ett ställe för inre frid! Gud vad jag önskar att jag kunde ta mig dit igen, inte få känna smärtan jag går och bär på hela tiden!

Jag är jätteledsen över mitt självmordsförsök för mina nära har det riktigt jobbigt, jag ser smärtan i min makes ögon, i hans hållning, i hans sätt att tala, hans sätt att se på mig, jag vill inte att han ska må dåligt! Han är värd allt gott i livet och ibland tror jag att jag inte kan ge honom det. Vårat liv är svårt men vår kärlek består. Nu för evigt baby!!!

Jaag har saker inom mig som skulle behöva komma ut för jag är så arg, så jävla arg på världen, på pappaq, på den svenska lagen! Ja den svenska lagen ska vi inte ens prata om Katastrof, nej knipsa av dom jävlarna o låt dom sitta i ett fängelse och få bli påknullade själva! Ja jag vet...lite grovt kanske men dom ska fan få smaka på sin egen medicin! Jag har inget övers till pedofiler och våldtäcktsmän!

Men nej nu ska jag kämpa, kämpa för en bättre framtid och att ta kontroll över mitt liv igen, för nu är det inte jag som styr det. Jag måste jobba för att veta vem jag är. Det är som min psykolog sa, mamma-sofie finns, fru-sofie finns, dotter-sofie finns, bra i skolan-sofie finns men flickan sofie är borta och vi  hitta henne för att hitta hem igen. Den lilla Sofie har gömt sig bakom lögnerna och allt det skamfulla. Nu ska vi börja resan för att hitta mig igen...för jag vet inte vem JAG är!

Trevlig fredag!! // Sofie

Ett självmordsförsök senare....

Har som sagt mått väldigt dåligt i en period....impulserna har varit skyhöga och mitt självskadebeteende har jag tampats med varenda dag...har inte kunnat stå emot...

Och i tisdags så var droppen nådd... Jag åkte till gruppen i hopp om att jag skulle bli o må bättre men det funkade inte :-(

När jag kom hem slängde jag i mig en massa tabletter och skar mig, sen däckade jag typ i soffan, maken ringde 112 och ambulansen kom och hämtade mig... fick lite medicin som skulle förhindra effekten av tabletterna jag stoppat i mig. Mitt blodtryck var jättelågt och så fick jag febertoppar o mådde skit rent ut sagt... Jag blev iallafall inlagd på LPT (tvångsvård) försökte springa från medicinakuten som jag hamnade på först men då sprang personalen efter mig, 2 poliser kom och 2 säkerhetsvakter....men ärligt talat så hade jag inte en chans att kunna springa ifrån dem på mina ben iom alla mediciner...

Så jag har legat inne på PIVA och det suger balle!!!!

Idag hade jag möte med min psykolog och min ansvarige läkare...det var skitjobbigt!

Jag har ju svikit alla nu, det var nära och kunde ha gått riktigt illa....

Jag vill ju egentligen inte dö, det är bara det att det är så jobbigt att leva, smärtan är outhärdlig och flashbacksen jagar mig konstant....vem vill gå runt med minnesbilder av sin pappa som våldtar en... :-(
Nej usch och fy...jag mår illa bara jag tänker på det....men värst av allt är SKAMMEN...

Smutsig, oren, SKAM...

Nu blev det jobbigt så jag tar en liten paus...återkommer senare// Sofie

inlagd

förlåt för den dåliga uppdateringen...har legat inlagd på LPT (tvångsvård), mår skit och allt är jobbigt! Berättar mer sen för nu ska jag till min psykolog på en akuttid....

Life´s a bitch! // Sofie

En sak ni inte visste om mig

Ja en sak jag inte sagt om mig själv än är att min största idol är Eminem, jag är helt galen i Eminem och har alltid varit det...
När jag var yngre gick jag o 2 tjejpolare på hans konsert på Hovet (Foo Fighters var förband) och det är bland det mäktigaste jag nånsin gjort! Så nu vet ni att jag är en riktig Eminem-nörd!!!

Har Not Afraid som ringsignal på min iPhone...of course! Vad annars liksom! Sen gillar jag verkligen Like Toy Soldiers....

Så nu vet ni det! häpp!!

Nu ska jag snart ta o hämta kidsen på dagis!

Bye bebes// Sofie

Helgen

Helgen har faktiskt varit helt okej...jag storstädade i fredags så det blev jättefint och mysigt här hemma. Tände en massa ljus på kvällen och kollade på film....

Nu är det söndag och söndags-ångesten kommer som ett brev på posten, hade jag kunnat tro något annat? nej...!

Menmen får försöka hitta energi för att orka en vecka till...just nu så tar jag en dag i taget, framtidstron är oviss och jag vet varken ut eller in. häpp!

Ikväll blir det iallafall Solsidan och No Ordinary family...grejen e den att dom krockar bara...hmmm får se om man kan kolla på tv4play sen istället....!!

Imorgon har jag tid hos min psykolog...ska bli skönt o få komma o prata lite...på tisdag är det gruppen, sen ska jag o maken till min psykolog efter det och prata lite...hemsituationen e rätt jobbig just nu så vi behöver hjälp!

Hur har ni spenderat er helg?!?

kramkram// Sofie

Vinden vänder

Vinden vänder och jag åker med....

Morgonen idag började inte bra, jag mådde dåligt...en liten i trotsåldern, försovit oss, busig valp..ja ni förstår...

Så jag blev helt utmattad och började storböla efter jag kom hem efter dagislämning. Försökte få tag i min psykolog och hon svarade inte, satt och väntade o väntade o väntade...

Sen ringde jag en gynmottagning här i närheten och bokade in en tid...dom ville att jag skulle komma om ca 2-3 veckor för att se om medicinen jag fick igår hjälper... (provera) men jag har haft skitont i magen idag :-(

Jag satt här hemma och fick dumma tankar, orkade inte, ville inte, brydde mig inte...

Maken vaknade av att jag satt och hade världens panikångestattack och hyperventilerade....kastade grejer över hela rummet....ilskan kokar i mig.

Till slut så bröt jag ihop i min mans famn....

Min psykolog ringde och sa att jag måste skriva ner mina känslor tills på måndag pga att ilskan håller på att förtära mig....jag har så mycket ilska och aggressioner inom mig som måste ut. Övergreppen, minnen, tankar, misshandeln, ja U name it...

Men men men vinden vände och jag mår bättre...hah det e de som kallas  borderline....livet e fan som en bergodalbana!

Förresten så fick jag världens gulligaste kort och en japansk komedifilm från mina bästa vänner Fredrik och Pia! Så jag blev så himla glad så jag började gråta!!! Ni är såååå goa!!! <3

Nu ska jag ta o ringa Mami, hon har varit orolig för mig idag....

Bye bebes// Sofie

Orkar inte

Jag orkar inte mer, livsgnistan är borta, har ingen glädje längre, jag är verkligen nere på botten nu. Jag orkar inte klättra upp igen för när jag väl klättrat en bit så faller jag ner, ännu längre ner.

Har han segrat?

Har ringt efter hjälp idag och talat in ett meddelande på min psykologs telefon, hon har inte ringt tillbaka än. Vet inte om jag orkar vänta längre.

Tankarna surrar i huvudet...mitt lilla huvud är fullt med negativa tankar och planer...

Äh skit samma....

Bye// Sofie

Akuten

Har varit på akuten hela dagen idag....gynakuten...har typ haft "mens" i över 5 veckor och innan det hade jag inte mens på över 3 månader...
Det visade sig att jag har PCO-S ...."cystor" blåsor på hela äggstockarna och kommer att ha väldigt svårt att få barn om jag nu skulle vilja ha några fler barn framöver...

Känns riktigt surt och undersökningen var ap-jobbig....berättade om övergreppen så dom förstod...så nu måste jag ringa gynmottagning och etablera en kontakt och gå där...har fått medicin som ska få mig att sluta blöda och sen ska jag ha uppehåll och sen ta en massa piller igen...fick medicin för 3 mån framåt sen får gyn som jag ska kontakta fortsätta min behandling....

Men jag blev faktiskt riktigt ledsen och började gråta efteråt... det e ju inget kul besked liksom! O dessutom gick jg dit själv....! Power to me! hah

Nu.....PIZZA!!!

Bloggar mer sen hejhej// Sofie

Total kaos

Har en riktigt jobbig dag idag...var nära att jag blev inlagd...men min psykolog ringde mami och min man och berättade hur det låg till...mami kom till mig hos psykologen, en doktor blev tillkallad för att göra en bedömning....efter 2 timmar så kom vi fram till att Mami stannar här över natten och finns här för mig *skönt* och sen blir det gruppen imorgon och efter det ska jag träffa min psykolog igen och då ska nya beslut tas..... just nu är jag väldigt självmordsbenägen och hade planerat att ta mitt liv idag....

Smärtan jag känner inom mig är så stark och sveper bort benen på mig, jag har tappat fotfästet och viljan...men på nåt sätt måste det gå...det MÅSTE!

Så nu vet ni hur det ligger till....

I´m in hell right now...// Sofie

Crap

I feel like crap!!!
Har varit en riktigt skitdag....vet inte hur länge till jag orkar..

Jag är bara så jävla trasig och jag tror att jag aldrig någonsin kommer att bli hel igen...

Allt är skit just nu.... :(


// Sofie

Mina funderingar

Idag har jag fått träffa min psykolog CW igen...skönt, har så mycket att prata om men hann naturligtvis inte prata om allt idag.

Vi måste jobba stenhårt med mitt självskadebeteende. Det är farligt, det är på så många olika ställen, vissa som bara jag vet och CW, hon vet, hon förstod, hon sa det jag inte vågade säga, hon såg det rakt igenom mig.

Det jag tänker är att varför ska man sluta med något man vet fungerar, som hjälper. Jag vet att jag har långt att gå för att bli fri från självskador.

Men det är så lätt, rakbladet ligger där, det nästan ropar efter mig, jag plockar upp det, tar den i min hand, stryker den lätt över armarna, det kittlar, jag trycker hårdare, blodet kommer, jag skär djupare, i samma spår, hela tiden, det blir ett jack, skulle behöva sys men jag orkar inte, jag bryr mig inte, blodet rinner ner över armarna, efter ett tag koagulerar blodet och bildar stora klumpar, tar papper och torkar, sätter på mig en långärmad tröja, ingen får se, det är min hemlighet. Smärtan kommer, en skön smärta, den fysiska smärtan tar över den psykiska, den psykiska smärtan är outhärdlig, den fysiska smärtan är skön, en befrielse. Jag skäms inte över mina armar, det är jag, det är mina vägbulor, mina tecken på ett kaosartat liv, en barndom som gått förlorad. Folk tittar på mina armar, men ingen vet, jag vet, inte dom, dömande blickar, jag bryr mig inte, om dom visste skulle dom inte döma, folk skulle förstå, men jag vill inte prata, jag vill inte berätta, jag vill inte vara "incest-Sofie", jag vill vara någon annan.
Jag vill minnas en glad barndom, fylld med skratt, kramar och ovillkorlig kärlek från mina föräldrar, det är en låtsasvärld, en sån värld fanns inte för mig, jag är ensam.

Tabletterna fyller också sin funktion, det är ett så lätt sätt att få komma undan ett tag, att glömma, jag tar en stesolid, det hjälper, men 2 st hjälper bättre, jag tar en till, sen tar jag den tredje. Efter ett tag tar jag några till, tillslut har jag tagit över 20 stycken, livsfarligt men skönt, jag tar nattmedicinen också, jag däckar i soffan, jag sover och sover och sover, kroppen stängde av, skulle egentligen ha behövt druckit kol, farligt med så mycket läkemedel i kroppen, såna starka beroendeframkallande mediciner. Men det är ingen som förstår, det är ingen som vet, ingen vet vad jag gjort, vad jag ville göra, jag ville inte vakna upp, jag ville försvinna, jag ville dö. Jag blir arg, jag kan ingenting, inte ens ta mitt eget liv. Vilken sopa jag är.
Ensamheten smärtar, det är ingen som förstår, ingen som känner min sorg, ingen som upplevt det jag har upplevt. Det är jag, jag mot världen, världen är stor, läskig otäck och hård. Flickan i mig kommer fram, så rädd så rädd, slagen, alkoholen, drogerna våldtäckter efter våldtäckter, en förlorad barndom, ett förlorat liv.

Det är jag, ensam, rädd och liten.

Ingen förstår, INGEN förstår, ingen förstår

// Sofie


Snart

Snart snart snart....bara några timmar kvar sen får jag äntligen träffa C igen! Har så mycket skit o få ur mig...

Nu...ut med vovven och sen sängen...hoppas jag kan somna... har sovit skitdåligt senaste veckan...natten som var vaknade jag upp av mardrömmar :-(

Bye bebes// Sofie

Can´t find my way home anymore

Jag är så vilsen, så förbannat jävla vilsen. Världen känns stor och främmande och jag känner mig ensammast i hela världen. Lite som att det är jag mot resten av världen. Jag passar inte in, mitt liv passar inte in. Jag lever fast jag egentligen inte lever på riktigt. Jag är avstängd, jag har stängt av, jag orkar inte mer. Jag saknar min svarta låda, min chans att få drömma mig till något annat, i min svarta låda var jag skyddad, jag var osynlig för resten av världen, nuet fanns inte, dåtid fanns inte och nu ser jag ingen framtid. Vad är det för liv? Ska det vara såhär?

Jag har så mycket känslor och tankar inom mig, det bubblar i kroppen, det vill komma ut men jag vågar inte, jag är så rädd, jag skäms, jag äcklas, jag tappar fotfästet, jag vill inte minnas, jag vill fly, jag vill glömma, jag vill inte vara mig längre, jag orkar inte vara mig själv längre, jag vet inte ens vem jag är längre, vad ska jag göra med livet? ska jag leva över huvudtaget?

Så många frågor men inte några svar....

fuck fuck fuck

// Sofie

Kreativ

Idag ska jag försöka sätta mig och koppla av och bara få teckna...saknar det! Ska verkligen försöka!

Låta kreativiteten sprudla....

Men först- KAFFE!!!

// Sofie

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0