world war

Ja just så har det varit hemma....tredje världskriget....har mått så jävla dåligt!!!!

Jag har skrikit, kastat saker, sagt sårande saker till nära o kära, slagits och ballat ur totalt...barnen var hos mormor då... försökte iallafall gå hemifrån för jag ville inte prata eller nånting med maken men han ville inte släppa ut mig i affekt. så då sa jag att jag skulle gå ut o röka på altanen sen så sprang jag och hoppade över staketet och drog iväg en stund.

Var tvungen att få komma hemifrån för att få tänka lite.

Min farmors död spökar för mig, jag ville så gärna vara vid hennes sida när det var dags för henne att gå över...

Imorgonbitti ska jag iallafall iväg till min psykolog...välbehövligt om man säger så...

sov så gott!// Sofie

Min älskade ängel

Min älskade ängel, jag hoppas att du har det bra där du är och inte lider! Jag älskar dig och du fattas mig.

När jag fick veta var det som att någon sparkade av mig benen, jag föll pladask. Jag har nu gråtit hysteriskt i 3 dagar, jag har varit ledsen, jag har varit arg men mest av allt saknat dig!

Du och jag hade ett speciellt band till varandra, när jag var liten var du som min mamma, vi bodde grannar och jag spenderade många dagar tillsammans med dig, vi lekte med babuschka-dockorna tillsammans, jag fick russin i dom där små söta korgarna. Vi åkte och badade hop på somrarna, vi plockade bär på våren och på hösten plockade vi svamp. På vintrarna var vi i pulkabacken.

Alla runt oss såg vilket band vi hade mellan oss, vi pratade i telefonen varje dag när jag var liten.

De senaste året hade vi inte så ycket kontak, vi tappade bort varandra när jag blev dålig, när jag äntligen vågade erkänna för mi själv vad som hade hänt mellan mig och pappa. Du vägrade att tro på mig och det sårade mig så otroligt mycket! När jag behövde dig valde du att tro på min pappa istället. Jag klandrar dig inte för jag vet hur manipulativ han är. Jag vill bara att du ska veta att du alltid kommer att finnas i mitt hjärta!

Sättet jag fick veta att du gått bort är bland det fegast jag nånsin upplevt. Jag fick reda på det via ett meddelande via facebook av pappa.... Pappa, farbror och mina kusiner hade fått chansen att komma för att hinna säga adjö, men jag fick ett meddelande på facebook!!! Jag är så fruktansvärt arg och besviken för dom visste mer än väl hur mycket du betydde för mig!

Jag älskar dig min ängel!!!!!

Du kommer för alltid ha en stor plats i mitt hjärta! Jag älskar dig farmor!!!!

// Din Sofie

Död

Hon är död nu...... :-(


Paket

Har hämtat ut 2 paket till mig idag....spännande!!! Från eleven.se och nelly.se
Måste bara berömma Eleven för deras supersnabba leverans *gilla*



Innehållet får ni se sen ;-)

Idag har det varit full rulle för mig hela dagen.
Jag vaknade och gjorde iordning barnen, sminkade dem som spöken...jättegulliga!! Full med svart ögonskugga runt hela ögonen och sen en vit highlighter-penna på kinderna! Sååååå söta!

Sen hade jag ett samtal med en av fröknarna och berättade hur situationen ser ut här hemma just nu och vad som har hänt mig så dom vet om jag kommer senare till dagis eller nåt sånt..o dem e verkligen superschyssta som ställer upp och låter oss komma och gå som vi vill! Guldvärt!!!!

Efter det så cyklade jag hem igen, bråkade med maken, både igår och imorse....han är livrädd för att förlora mig, att jag ska ta livet av mig och försvinna.... :-(

Älskling du skulle bara veta hur mycke jag älskar dig! Det är för dig och barnen jag kämpar på!!!

Iallafall så efter vi blev sams igen så åkte jag till rusta och handlade lite marschaller o grejjer, sen till ikea och shoppade vinglas till festen, efter det åkte jag till bolaget o handlade vin,öl,cider,skumpa m.m, sen vidare till Maxi och handlade hem lite fredagsmys, sn o hämtade ut paketen...o nu är jag helt slut! Nu blir det o slappa hela kvällen och mysa till Idol ikväll.

Puss puss// Sofie

Tabletterna

Gaaaaah jag tor ingen i min omgvning vet hur jag känner mig just nu. Jag har inte mina mediciner kvar o det ger mig sån jävla ångest!!! Min utväg är borttagen men sjukt nog sitter jag och planerar vad jag kan göra istället....!

Give me my medicin!!! Låter som en missbrukare nu men det kanske är det jag är? eller?!? varit?!?

Oh well that´s life!

Nej nu är det duschen nästa! Bloggar mer sen....och jag ska skärpa mig med bilder...men jag är ingen modebloggare som sl'nger upp dagens outfits o liknande...det e inte jag! :-) // Sofie

Kontrakt skrivet!

Igår skrev jag på kontraktet, så nu e allt till 100% säkert att jag ska gå DBT-behandling i minst ett år och mins 2 år hos min individualpsykolog! Känns faktiskt riktigt bra, jag har stora förhoppnngar på att det här ska hjälpa mig och göra så jag kan fortsätta leva ett liv värt att leva!

Om jag inte hade fått gå et här så vet jag inte vad jag hade gjort...hade tappat hoppet där ett tag, så nu är det här mitt sista hopp! O jag önskar så gärna att det hjälper mig!

Idag harjag varit o shoppat lite, det blev en skitsnygg kofta från Carlings, en skjorta till maken, en massa alkohol till festen ( som för övrigt kommer va kick-ass)! Sen har jag storhandlat mat så nu har vi för hela veckan.

Jag saknar min farmor så jävla mycket! Herregud vad ska jag ta mig till...du var min ängel! Varför farmor? varför när jg saknar dig så mycket? det enda jag vill är att du ska tro på mig och vill vara mig nära igen! Jag har förlorat allt!!! Jag vill inte förlora dig, jag älskar dig!!!!! Vad ska jag göra? jag vet inte längre vad mer jag kan göra. Jag vill bli omhållen av dig och få kramar av dig. Jag vill vara din! Jag vill vara ditt barnbarn..... Tårarna rinner på mina kinder, det sticker i ögonen, mascaran har runnit över ansiktet...Snälla låt mig få komma in! Jag klarar inte det här själv!

// Sofie

Läkarbesök, min svarta låda...

Idag ska jag till läkaren och eter det har jag samtal med min psykolog, min man ska följa med idag, vi ska ha ett anhörigsamtal pga svårigheterna vi har här hemma just nu....brukar träffas så här varannan vecka.

Igår var jag till min psykolog och erkände att jag försökte ta mitt liv i torsdags... Gud jag vet inte hur många gånger jag försökt ta livet av mig nu... i sista sekunderna när jag proppar i mig mediciner, försöker hänga mig och hoppa så tänker jag ALLTID på mina barn. Det är dom som gör att jag tvekar, det är dom som får mig att vilja vara kvar, jag vill överleva detta men jag behöver hjälp för jag klarar inte et här själv...

Igår skar jag sönder armarna igen, jag ser för jävlig ut. Det är en sak som hjälper mig, jag vet att det inte är nåt bra sätt att handskas med ångesten och alla känslor men just nu är det så.

Jag har skurit mig själv i över 2 år nu om man inte räknar med när jag var yngre... höll på i 14.års åldern också. ´Men jag döljde det så väl så et var ingen som såg.

Jag önskar att jag knnat berätta om övergreppen för någon när jag var liten men jag vågade inte, jag blev hotad att jag skulle bli ensam, att ingen skulle vilja ha mig, min biologiska mamma hade ju lämnat mig ör alkoholen och drogena istället så varför skulle inte andra i min närhet göra likadant? Jag blev hotad av pappa att om jag skulle säga något så skulle han ta livet av sig, vilket barn vill vara anledningen till att ens förälder tar livet av sig? Nu vet jag att det inte är mitt ansvar om han tar livet av sig men vilken 9åring vet det??

Han hade mig i ett järngrepp, ända från 4 årsålder då allt började till 25 års ålder. Jag var fast, blev hotad att min familj skulle försvinna....

Under övergreppen låg jag ofta och kollade upp i taket, jag fantiserade om att det fanns en lucka i taket, där kunde jag krypa in och inne i luckan var det svart o mörkt med en filt jag svepte in mig i, jag satt där i luckan med filten på mig och inget kunde röra mig, det var min fristad. Jag önskar att den luckan skulle ha funnits på riktigt!

Jag tyckte det var lättare när jag bara kunde ligga där passiv medan han höll på, det jobbigaste var när man tvingades vara aktiv... jag fick blackouter för att det var så jävla svårt, jag försökte kräkas jag vet inte hur många gånger.... :-(

Jag har jättesvårt att sova, jag kan inte lägga mig i sängen innan jag somnat på soffan. Jag är så jävla rädd, jag ligger och tittar under dörrspringan och tror att pappa ska komma in. När jag låg på sjukhus fick personalen ofta sitta inne i mitt rum tills jag somnat, annars så la jag mig i soffan i tv-rummet och somnade där eller så somnade jag i korridoren. Utan min nattmedicin vet jag inte hur det skulle funka, troligtvis inte alls.

Ska bli spännande att träffa min nya läkare idag iallafall... undrar vad hon kommer o säga om alla mina benso-prep mediciner....har ganska många mediciner för att kunna fungera i vardagen. Jag vet att det inte är bra med allamediciner eftersom vissa av dom är beroendeframkallande, men nu har jag ätit dom i 2 år. Vet inte hur det skulle vara utan dom... Men mitt mål är givetvis att bli medicinfri. Bara vara mi själv utan en massa mediciner och lugnande i kroppen hela tiden... jaja den tiden kommer väl den med!

Nu måste jag fixa till mig lite för snart ska vi åka....måste ut o ta en  cigg först av allt!

Kramkram till alla mina goa vänner! <3 // Sofie

"Korthuset"

Mitt "korthus" håller på att ramla omkull, känslorna slår omkull mina ben och kroppen lyder int min vilja.

Erkände just för maken och mami att jag försökte ta mitt liv i torsdags...
Just nu är livet så jävla pissjobbigt så jag orkar inte mer....
Jag tog en massa tabletter och däckade totalt i soffan....vet inte riktigt hur många jag tog men det var en 20 st.........

Jag vet att jag behöver hjälp, hela min kropp skriker efter hjälp men jag vet inte vad jag behöver för hjälp, jag vill bara leva ett normlt liv. Det liv jag lever nu funkar inte det är ju tydligt.

Alla minnen efter övergreppen är så starka just nu, all misshandel, alla sexuella övergrepp och psykologiska mobbingen av pappa jagar mig hela tiden.

I min ensamhet gråter jag, vill visa mig stark för mina kära. Tyvärr är allt bara ett spel, ord kan inte beskriva hur dåligt jag mår, jag tror inte ens jag förstår hur dåligt jg mår. Impulserna jag har kan nån dag. En sak jag vet det är att jag älskar mina barn så otroligt mycket. Jag vill dom allt gott i livet och ibland känns det bara som att man står i vägen likaså min make. Jag vill att han ska ha ett bra liv, kan jag ge honom det? när jag har det här i bagaget? förtjänar han inte nån bättre än mig?

Imorgon ska jag iallafall till psykologen, måste verkligen prata och få hjälp!

Bara ett fåtal av mina vänner vet vad som har hänt...jag vill inte berätta för alla, det är min mnörka hemlighet som jag själv inte ens vill veta om....

Jag brukar ju skriva att jag har en massa tankar som surrar i huvudet och den vanligaste är VARFÖR VARFÖR VARFÖR?

Vad har jag gjort för att förtjäna det här? kan en fyraåring förtjäna att bli utsatt för våldtäkt?

Nu ska jag och mina tårar och brustna hjärta försöka sova...dags o ta nattmedicinen nu...

Hörs imorgon!! // Sofie

Tårta

Idag fyller jag år....mami håller på o gör en tårta nu...satan va gott! Sen e jag så jäkla kaffesugen!!!

Återkommer senare med lite bilder.....

Puss puss// Sofie

Varit o handlat

Så nu har jag varit o handlat, blir lövbiff, klyftpotatis, vitlökssmör, bearnaisesås och rödvin! *mums*

Som vanligt så surrar tankarna runt runt i huvudet på mig, de senaste dagarna har jag haft svarta tankar, hade planerat att åka ut till skogen i torsdags o ta med alla piller jag samlat på mig och ta dom och skära mig och bara få försvinna från den här världen.. :-(
Min impulsivitet är för tillfället väldigt farlig, kan inte vara själv längre, måste a någon som vakar över mig.

I torsdags åkt jag iaf till dbt-gruppen men efter en 15 min var jag tvungen att gå ut ur rummet, fick en stor panikångestattack o blev indragen i ett rum av personalen som satte sig hos mig och andades med mig, efter ca 30 minuter återgick jag till gruppen. Dom tillkallade även min ordinarie psykolog som sa att hon kunde prata med mig i en 15 minuter iallafall för hon var fullbokad, men jag hade sån tur att hennes patient kom aldrig så jag satt där o pratade i över en timme...var även tvungen att ringa maken när jag satt där för hon ville inte släppa iväg mig utan att ha pratat med honom o förberett att jag mår väldigt dåligt och har självmordsplaner.... idag känner jag mig lite bättre iallafall.

Varför ska livet vara så svårt för?!?

Inne på psyket skämtade jag om cigg paketens visdomsord ; Smoking kills...... men enligt mig, Smoking kills but not fast enough. Ja de e skitkul och jag skrattar högt åt mina egna skämt! Om jag inte skulle kunna skratta och driva med all skit så skulle jag nog inte klara av det....



Cigg e min last här i livet, den är min trogna vän som finns med mig när jag behöver den!

Ringde förresten gyn idag eftersom min mens e typ 10 v sen, men jag behövde inte oroa mig än, har u haft ett väldigt slitit år och senaste månaderna har varit fruktansvärda så det var vanligt att den kunde försvinna då....jaja glad att jag slipper skitmensen iallafall! :-)

Om du har ett hjärta, vill du dela det med mig?

Kramkram/ Sofie

Snö

Det är ju för fan snö ute...en decimeter snö!!!!!!!!!! Helt otroligt!

Nu ska jag iväg o handla lite, ska handla lie fest-prylar till när gubben fyller 30 år... o sen ska jag handla lite till helgen...jag fyller år imorgon....verkligen inget att fira! Men jag e iaf inte 30 än på några år! :-)

Ikväll blir det att titta på Idol, dricka lite rödvin och bara mysa gubben o jag. Barnen e hos mormor  kommer hem imorgon!

Bloggar lite mer senare o då kommer även lite bilder... har inte satt in n¨n bild på evigheter....

Kramkram// Sofie

Advokaten...

Har inte pratat om det här på bloggen då jag ville hålla det för mig själv men jag har iallafall varit i kontakt med en advokat. Det är dessa möten jag sprungit på lite då och då.

I torsdags var jag där, träffade advokaten och ssk från mitt första vårdtillfälle som jag berättade vad som hade hänt mellan mig och pappa. Hon ar den jag berättade det för först, min underbara Pia! Hon har och betyder så jäkla myckt för mig! Hon räddade mitt liv flera gånger och jag är henne evigt tacksam för all fin hjälp jag fick!!! <3

I torsdags stod det iallafall klart att det inte finns tillräckligt med bevisning, alla urinvägsinfektioner kunde dom skylla på att jag skulle ha varit " ett urinvägsbarn", ont i magen ja då skulle dom säga att det har alla barn ibland, mina blåmärken - barn slår sig lätt, Sprucken i rumpan - hård i magen, berättat om att pappa stoppat in i rumpan - febertermometer... och så vidare!

Kan säga att det fetsuger!!! Så jävla orättvist.....

I torsdagskväll blev jag o må jättedåligt efter mötet, mådde fysist illa o trodde att jag skulle spy, blev helt förlamad, hela fredagenlåg jag bara i soffan, orkade inte göra nånting! :-(

Idag var jag iallafall till psykologen...lämnade ifrån mig en massa tabletter...stort steg för mig kan jag säga...har fortfarande kvar några, ska lämna några imorgon innan gruppen (dbt)...... har haft sjuktmycket tabletter hemma som jag gömt, ca 70 st har jag haft lite här o var.... men det var länge sen jag tog för mycket tabletter nu, nu har jag haft det som en nödlösning bara.

Självskadebeteendet har inte blivit bättre, jag skär mig ca 3 ggr /v vilket är alldeles för mycket enligt min psykolog. Fast jag har ju minskat förut skar jag mig nästan varje dag. Det ger mig en skön känsla, en känsla av makt och kontroll, ångestdämpande givietvis, såren passar mitt inre. Lika trasig på insidan som på utsidan (om inte mer).

Har fortfarande inte fått tillbaka min mens, har gått ca 8 veckor utan den nu, och jag är INTE gravid, har testat mig 2 ggr...det är väl kanske för att jag är så sönderstressad och i obalans..ska ringa gyn imorgon oc fråga vad jag ska göra....sket i att göra cellprovtagningenför typ en månad sen. Sånt är skitjobbigt för mig, att ligga där med benen och vara helt utlämnad, påminner mig för mycket om dåliga onda minnen. Men jag måste nog ta o pallra mig dit ändå...får ta med gubben som stöd!

Nu ska jag ta o göra lite nytta här hemma....duktig housewife va? hah!! // Sofie

Lämna mig aldrig

Lämna mig aldrig själv, jag klarar inte av ensamheten. Utan DIG klarar jag mig inte.
Du är min styrka när jag själv inte orkar, du är den som gör att jag fortsätter kämpa vidare. Min kärlek till dig är så oerhört stor och viktig för mig. DU har visat mig vad kärlek är, kärlek som är villkorslös, bara ren äkta kärlek! Vad vore jag utan dig älskling!!! <3 Nu -för evigt <3

Ofta tappar jag hoppet, tycker att livet är för svårt för att leva, men jag vill, jag vill vara med min familj, med mina underbara barn! Utan ER skulle jag inte varit vid livet idag...

Ibland tappar jag kontrollen och då måste jag göra allt för att återfå den, jag måste ha någonting här i livet som jag själv kan styra och ha makt över.

Mina "tvättningar" börjar bli plågsamma nu, jag känner mig så fruktansvärt äcklig och smutsig, min rumpa och lår är numera fyllda med stora sår pga att jag tvättar mig där konstant, mist 1 gång i timmen, och mina händer tvättar jag ännu oftare....torr som sjutton och sårig. Men jag kan inte sluta, måste tvätta mig för att försöka få bort den smutsiga känslan jag har.

Skulle till psykologen idag men hon var hemmade o vabbade...jobbigt för nu får jag vänta till på onsdag.... klarar inte riktigt av att få mina planer sopade...blir att jag bara blir paralyserad och inte gör nånting, vet inte vad jag ska ta mig för. Tänkte åka till gymmet men jag orkar inte.....min energi är helt slut.

Nej nu ska jag fortsätta lyssna på Nirvana.... Kurt Cobain va ju så sjuuukt snygg!!!

Bye// Sofie


hängig

Har legat i soffan hela dagen idag, inte orka göra nåt....kollade på nån b-film, sov lite, kollade datorn, kollade på tv igen, rökte och ja så har min dag sett ut. Intressant va?!

Totalt nedslagen känner jag mig, fick ett bittert besked igår, så jävla orättvist och svårt!

Ikväll ska vi kolla på Idol o bara slappa.... men nbu på kvällen har jag iallafall varit ute på gården med barnen o lekt o busat...

hörs senare// S

Mycket har hänt sen sist....

Som rubriken lyder: mycket har hänt sen sist jag skrev här....jag har mått uruselt!

Fick ett meddelande av min pappa på facebook (till inboxen) jagär inte vän med honom på fejjan. Men han skrev att min farmor var svårt sjuk, hela min värld rasade samman...min mam tog kontakt med min farbror som berättade att farmor fått en stroke o var totalförlaad och inte kunde prata, svälja äta ja inte nånting kunde hon göra.... :-(

Sist jag pratade med min farmor så började vi bråka i telefonen över mig och pappa, jag vill så gärna att hon ska förstå sanningen, att det faktiskt har hänt! Vårt samtal slutade med att jag sa att hon fick välja vem hon ville tro på men att jag inte kan ha en relation med någon som säger att jag ljuger för att i nästa sekund säga att hon älskar mig. Sen slängde jag på luren....

Fyyy fan vad dåligt jag mår, jag ångrar mig så otroligt! Jag älskar dig farmor! Jag åkte iallafall o besökte henne på sjukhuset i torsdags innan det var för sent.

Jag fick en chock när jag såg henne, hon bara låg där o flämtade, jag var inne i kanske 2 minuter sen var jag tvungen att gå ut....bröt ihop totalt i korridoren! Jag grät o grät o grät....sen samlade jag mig och gick in igen, jag satte mig vid hennes sida, såg henne i ögonen, strök henne över håret som hon gjorde på mig när jag var liten, jag pussade henne på händerna, pannan, kinden och munnen. Jag frågade om hon såg att det var jag som var där o då blinkade hon, jag började gråta och då kom det en tår i hennes öga med.... Jag berättade för henne att jag älskar henne och saknar henne, jag pratade om goda minnen och efter en dryg timme lämnade jag henne.... det här är en av de svåraste saker jag nånsin har gjort....!

Nu går jag bara hemma och väntar på att få dödsbeskedet......

Kan nån hjälpa mig för hela min värld har rasat samman och jag kan inte ta mig upp nå mer!

//S

orkar inte leva

Har inte haft nån lust att blogga i några dagar nu, har varit upptagen med annat.

Jag har varit hos psykologen, varit på behandlingsmöten och uträttat en massa ärenden.

Igår pratade jag med världens bästa Pia!!!Vi ska träffas nästa vecka, wihoo!!!

Jag är så jävla rädd, hela tiden! Oron i kroppen finns alltid där men det blir bergodalbana med dt med. Har ännu inte fått min mens och är 4 veckor sen nu...och nej jag är INTE gravid! Så kroppen min funkar inte som den ska just nu...

Om jag ska vara ärlig så är det inte mycket som funkar just nu.

Jag orkar iallafall lämna på dagis och ibland hämta annars hjälper maken mig med att hämta huliganerna ;-)

Jag önskar att pappa visste hur mycket han har skadat mig, han har förstört mitt liv och förstör det ännu. Jag måste lära mig att leva med det här men detär så inihelvete svårt och smärtsamt. Det gör fysiskt ont i kroppen och psykiskt så slår det över mig totalt.

Ibland funderar jag på att ta mitt liv, har ju försökt många gånger tidigare men jag vill inte lämna mina barn och min man, men ibland är jag alldeles för impulsiv och gör sånt utan att tänka på konsekvenserna, jag bara gör det utan att reflektera över vad jag håller på med. Jag tycker att min familj förtjänar något bättre än mig. jag hatar mig själv, jag hatar min kropp, jag hatar min pappa, jag känner mig äcklig och smutsig och totalt värdelös!

Jag vill inte dö men jag orkar inte leva....

// Sofie

RSS 2.0