DBT

Igår var jag till DBT-teamet och träffade min individuella psykolog. Har varit där 2 gånger nu, hade Mami med mig nu andra gången, för första gången var jag själv och mådde pissdåligt.
Min nya psykolog verkar hur bra som helst...på samtalet igår höll jag på att börja gråta, hatar att gråta inför främmande människor.
Vi pratade mycket om att folk säger att jag är STARK och jag förstår inte varför folk säger så, skulle andra känna som jag känner mig inombords skulle de säga att jag är allt annat än stark, jag är trasig inombords, ofullständig och tom! Jag vill inte höra att jag är stark hela tiden när det ända min kropp gör är att skriker och gråter inombords. Min kropp orkar inte mer, min kropp vill bli fri. Fri från minnena, fri från självskador, fri från alldeles för mycket tabletter, fri från att ha blivit behandlad som en slav under alla år.

Jag vill bli FRI!!!!!!!!

Pratade med min farmor i telefonen igår, ville tacka för brevet. Samtalet började bra, frågade hur hon mådde och hon hade varit sjuk men att det var bättre nu, hon frågade m mina barn mådde bra och ja bara vanligt samtal om vardagliga saker. Sen frågade hon hur jag mådde och jag sa att jag mådde bra, vill inte diskutera hur jag mår med henne eftersom hon inte tror på mig, sen sa hon att det var ju bra att jag var FRISK. Vad menar du med frisk frågade jag då varpå hon svarade att jag har ju varit sjuk i huvudet och legat inne på psyket. Jag var sjuk i huvudet.... Vad har jag gjort för att förtjäna att få detta slängt i örat på mig?!?
Är det mitt fel det pappa har gjort på mig?

Jag drömmer om en värld, en värld där inget ont existerar, en värld där detta aldrig hänt. Snälla!?!

Kram// Sofie

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0