Hoppet borta
Söndag idag...har haft en lugn dag hittills, legat o solat, druckit kaffe, cigg och Imperiet i öronen....
Barnen är hos mormor och myser...dom åkte ner till Rålis o busade...
Jag sitter här o har ångest just nu...skitjobbigt! Det gör ont i kroppen och i min själ....
I torsdags såg jag min pappa (utanför sjukhuset) för första gången på 1 år....han tittade på mig i ansiktet sen på mina sönderskurna armar och sen i mitt ansikte igen....han sa ingenting utan bara gick förbi mig....i det ögonblicket dog en liten del av mig, mitt hopp om att han på något sätt kanske tycker om mig iallafall och att han ångrar alla sexuella övergrepp han utsatt mig för...men jag vet nu att jag inte kommer att få nånting av honom....
Jag stod i entrén och försökte se honom när han gick men det svartnade för ögonen och jag kvicknade till inne vid pressbyrån, kommer inte ihåg ett skit, bara att personalen hämtade mig vid pressbyrån ochg följde med mig upp till avdleningen, jag skrek, grät och var helt hysterisk....jag kände mig så rädd och liten, det enda jag ville göra va att lägga mig i fosterställning under en filt och bara försvinna.
Min själ lider och jag är trasig inombords.....när ska jag bli hel igen? kommer jag nånsin bli hel igen?
Jag är vid vattenytan men är på väg att dras under vatten just nu...snälla nån hjälp mig!?!
Barnen är hos mormor och myser...dom åkte ner till Rålis o busade...
Jag sitter här o har ångest just nu...skitjobbigt! Det gör ont i kroppen och i min själ....
I torsdags såg jag min pappa (utanför sjukhuset) för första gången på 1 år....han tittade på mig i ansiktet sen på mina sönderskurna armar och sen i mitt ansikte igen....han sa ingenting utan bara gick förbi mig....i det ögonblicket dog en liten del av mig, mitt hopp om att han på något sätt kanske tycker om mig iallafall och att han ångrar alla sexuella övergrepp han utsatt mig för...men jag vet nu att jag inte kommer att få nånting av honom....
Jag stod i entrén och försökte se honom när han gick men det svartnade för ögonen och jag kvicknade till inne vid pressbyrån, kommer inte ihåg ett skit, bara att personalen hämtade mig vid pressbyrån ochg följde med mig upp till avdleningen, jag skrek, grät och var helt hysterisk....jag kände mig så rädd och liten, det enda jag ville göra va att lägga mig i fosterställning under en filt och bara försvinna.
Min själ lider och jag är trasig inombords.....när ska jag bli hel igen? kommer jag nånsin bli hel igen?
Jag är vid vattenytan men är på väg att dras under vatten just nu...snälla nån hjälp mig!?!
Kommentarer
Trackback
