Ångest
Ångesten har bitit nya tag i mig, det är jobbigt. Livet är jobbigt, tankarna är jobbiga. Min hjärna går på högvarv, det surrar runtruntrunt i huvudet. Jag har bankat huvudet i kaklet i badrummet, vill få bort det jobbiga, vill sluta tänka. Jaga iväg ångesten, den fruktansvärda ångesten jag kämpar med varje dag. Varje dag får jag kämpa arslet av mig för att stå ut och fortsätta leva. Ibland vill jag inte leva längre, livet är för jobbigt, men jag kan inte lämna det liv jag har, jag kan inte lämna mina barn, jag kan inte lämna min make, jag vill inte lämna dem, jag älskar dem, men livet är så svårt. Livet är inte rättvist. Min man mår inte bra, jag mår inte bra, hur ska detta sluta? kommer jag sitta på psykakuten snart igen, kommer jag bli inläst på en avdelning med extravak över mig, för att personalen skall hindra mig från att ta livet av mig, hindra mig att skära mig, hindra mig från mig själv och mina tankar.
Tänk vad mycket en hjärna kan tänka! Tänk om det skulle ha varit sant det där när man säger; 50 öre för vad du tänker på...då skulle jag ha varit miljonär!
För att sova behöver jag medicin, annars kan jag inte somna, för att fungera på dagen behöver jag flera lugnande (bensoprep.), jag behöver mina antidepressiva för att funka något sånär på dagarna.
Ibland händer det att jag tar för mycket tabletter och jag skäms för att säga det men det är så skönt att få komma bort, att gå in i dimman och bara lulla runt, jag vet att det är farligt och att jag har varit nära att dö av överdoser men att få chansen att fly från allt det onda för en stund lockar mycket. Mindre kul blir det när man vaknar till och kvicknar till efteråt, ångesten för att ha utsatt sina närmsta för detta är inte kul, men jag är inte mer än en människa, jag gör många fel, jag har inte alltid rätt och jag gör dumma saker ibland men det finns en orsak, en enda orsak till att jag mår som jag mår, att jag handlar som jag handlar, att pillerna skänker mig en tillflyktsort, ett enda "litet" ord som allting handlar om.
Ordet är "pappa"......
Tänk vad mycket en hjärna kan tänka! Tänk om det skulle ha varit sant det där när man säger; 50 öre för vad du tänker på...då skulle jag ha varit miljonär!
För att sova behöver jag medicin, annars kan jag inte somna, för att fungera på dagen behöver jag flera lugnande (bensoprep.), jag behöver mina antidepressiva för att funka något sånär på dagarna.
Ibland händer det att jag tar för mycket tabletter och jag skäms för att säga det men det är så skönt att få komma bort, att gå in i dimman och bara lulla runt, jag vet att det är farligt och att jag har varit nära att dö av överdoser men att få chansen att fly från allt det onda för en stund lockar mycket. Mindre kul blir det när man vaknar till och kvicknar till efteråt, ångesten för att ha utsatt sina närmsta för detta är inte kul, men jag är inte mer än en människa, jag gör många fel, jag har inte alltid rätt och jag gör dumma saker ibland men det finns en orsak, en enda orsak till att jag mår som jag mår, att jag handlar som jag handlar, att pillerna skänker mig en tillflyktsort, ett enda "litet" ord som allting handlar om.
Ordet är "pappa"......
Kommentarer
Trackback
