Äntligen fredag

Fredag igen! Som vanligt blir det hemma-mys med mina grabbar! Lite god mat och vin, godis till trollen!

Igår hade jag en riktigt bra dag! Jag åkte o shoppade lite på förmiddagen, fick tag på ett par nya mysisar, trosor, jeans till stora busen och en tröja till minimannen! Efter shoppingturen satte jag mig här hemma och började rita...har inte haft koncentration och sitta still o rita men igår gick det jättebra och jag var koncentrerad...försvann in i ritningen och tänkte bara på det...o det var så jäkla skönt o få en paus från allt elände!

Idag har jag mått lite sisådär...varit o handlat mat och försökte rita men det gick inte idag...har svårt att koncentrera mig och sitta still....oron i kroppen är så jobbig, hela tiden så är det antingen benen eller armarna som far på mig. Mitt självskadebeteende fortsätter och har eskalerat den sista tiden...

Jag saknar farmor så mycket. Det gör så ont i hjärtat att veta att hon inte finns mer...min älskade älskade farmor! Du var mer än en farmor för mig och det vet du!

När jag tänker tillbaka på din begravning så var det väldigt fint, enkelt och en chans att säga adjö en sista gång. Det stod en stort fint kort på dig framme vid altaret och då brast jag ut i gråt, du såg så fin ut och så glad. Det är så jag vill minnas dig. Jag vill inte minnas våra bråk och att du inte trodde på mig, jag vill minnas det fina med dig!

På begravningen så var pappa där, hade inte sett honom på jättelänge...sist jag såg honom var när han gick förbi mig i sjukhusets entré för 6 månader sen..och innan det var det nog ett år sen...och då också utanför sjukhusets entré och han bara gick förbi mig...så mycket betyder jag för honom.

Pappa var iallafall där med någon ny kvinna och jag ville bara skrika till henne att hon är tillsammans med en pedofil, att han utsatt mig för sexuella övergrepp från det att jag var 4 år...
Nu i efterhand är jag så besviken på att jag inte fick sitta på första raden med alla mina släktingar, med mina kusiner med min farbror och hans fru...jag o maken fick sitta längst bak. Löjligt!!! Alla andra som var där vet vilket speciellt band vi hade till varandra!

Orkar inte skriva mer..... så ledsen!

Jag älskar dig farmor!!!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0