I´m barely hanging on...
Är helt slut nu, kroppen orkar inte mer. Huvudet orkar inte mer. Jag skriker högt men det finns ingen som hör, ingen som förstår, ingen som kan ha en aning om hur jag känner, känslan är så ofattbar så jag kan inte ens beskriva den med ord. Men kroppen orkar inte mer.
Idag hade vi storstädning här hemma och då hittade jag o gubben en massa rakblad som jag gömt, jag kommer ine ens ihåg att jag gömt dom där. Vem vet mer vad som finns gömt?!? Jag kommer inte ihåg något mer iallafall.
Jag känner mig så tom, helt sluttömd. Jag sulle vilja gråta men jag kan inte. Jag BEHÖVER gråta, jag BEHÖVER sörja, jag BEHÖVER hjälp för jag pallar inte det här själv. Känns som det är lilla lilla jag mot resten av världen. Allting känns så övermäktigt och svårt.
Jag vill bli av med skammen, jag har ine ens kunnat berätta det för mina vänner, jag har bara berättat för några och vissa tog avstånd men dom bästa finns men vet inte riktigt hur dom ska ta det. Jag vill inte skämmas längre...jag vet på ett intellektuellt sätt att det inte är mitt fel men ofta kommer lilla flickan fram i mig som skäms så mycket, som känner sig äcklig, smutsig och oren! Därför tvättar jag mig hela tiden.
Jag tvättar mina händer som använts som redskap på min pappa.
Jag tvättar mina lår och min rumpa som använts av pappa.
Jag tvättar mig mellan benen eftersom jag är äcklig och oren pga pappa.
Jag borstar tänderna och tvättar mig om munnen som ha använts som redskap åt min pappa.
Jag drunknar snart i mina egna tankar och mina minnen, minnen som gör så ont, som förstör min själ, som har lämnat mitt hjärta trasigt.
Hjälp!?!
Idag hade vi storstädning här hemma och då hittade jag o gubben en massa rakblad som jag gömt, jag kommer ine ens ihåg att jag gömt dom där. Vem vet mer vad som finns gömt?!? Jag kommer inte ihåg något mer iallafall.
Jag känner mig så tom, helt sluttömd. Jag sulle vilja gråta men jag kan inte. Jag BEHÖVER gråta, jag BEHÖVER sörja, jag BEHÖVER hjälp för jag pallar inte det här själv. Känns som det är lilla lilla jag mot resten av världen. Allting känns så övermäktigt och svårt.
Jag vill bli av med skammen, jag har ine ens kunnat berätta det för mina vänner, jag har bara berättat för några och vissa tog avstånd men dom bästa finns men vet inte riktigt hur dom ska ta det. Jag vill inte skämmas längre...jag vet på ett intellektuellt sätt att det inte är mitt fel men ofta kommer lilla flickan fram i mig som skäms så mycket, som känner sig äcklig, smutsig och oren! Därför tvättar jag mig hela tiden.
Jag tvättar mina händer som använts som redskap på min pappa.
Jag tvättar mina lår och min rumpa som använts av pappa.
Jag tvättar mig mellan benen eftersom jag är äcklig och oren pga pappa.
Jag borstar tänderna och tvättar mig om munnen som ha använts som redskap åt min pappa.
Jag drunknar snart i mina egna tankar och mina minnen, minnen som gör så ont, som förstör min själ, som har lämnat mitt hjärta trasigt.
Hjälp!?!
Kommentarer
Trackback
