Jag vacklar
Idag vacklar jag, jag vacklar mellan att känna att jag verkligen vill kämpa för att i nästa stund bara vilja ge upp.
Jag lever inte ett normalt liv och har väl aldrig gjort det heller. Jag blev berövad min barndom, fick lära mig att man kunde göra allt mot mig, inget var fel att göra mt mig, jag var felet. Jag fick lära mig att vara tyst, att inte säga nåt var min vardag, jag drog mig undan till mitt rum, låste in mig på toaletten eller försvann ut.
Jag kommer ihåg ett ställe som jag ofta försvann till när jag inte orkade vara hemma, ett ställe bakom en stor industri så fanns det en liten stig ut i skogen och efter ett tag kom man fram till en liten sjö, där satt jag ofta och grät! Tårarna sprutade på mig och kroppen skakade, kroppen blödde, mitt hjärta blödde.
Just nu är jag den där lilla flickan, den lilla flickan som är så rädd! Jag är så jävla rädd, jag gråter och vet inte vad jag ska göra längre! Kan inte nån snälla hjälpa mig? hur ska jag ta mig upp ur den här skiten?!?!
Jag har nu suttit med is i händerna men det hjälper inte...jag har lyssnat på musik men det funkar inte heller....det enda jag vill är att göra illa mig själv, såren på mina armar passar min sinnesstämning, den reflekterar till andra hur jag känner mig inombords. Trasig, ful och ärrig.
Pia jag saknar dig så jävla mycket! Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta!
// Sofie
Jag lever inte ett normalt liv och har väl aldrig gjort det heller. Jag blev berövad min barndom, fick lära mig att man kunde göra allt mot mig, inget var fel att göra mt mig, jag var felet. Jag fick lära mig att vara tyst, att inte säga nåt var min vardag, jag drog mig undan till mitt rum, låste in mig på toaletten eller försvann ut.
Jag kommer ihåg ett ställe som jag ofta försvann till när jag inte orkade vara hemma, ett ställe bakom en stor industri så fanns det en liten stig ut i skogen och efter ett tag kom man fram till en liten sjö, där satt jag ofta och grät! Tårarna sprutade på mig och kroppen skakade, kroppen blödde, mitt hjärta blödde.
Just nu är jag den där lilla flickan, den lilla flickan som är så rädd! Jag är så jävla rädd, jag gråter och vet inte vad jag ska göra längre! Kan inte nån snälla hjälpa mig? hur ska jag ta mig upp ur den här skiten?!?!
Jag har nu suttit med is i händerna men det hjälper inte...jag har lyssnat på musik men det funkar inte heller....det enda jag vill är att göra illa mig själv, såren på mina armar passar min sinnesstämning, den reflekterar till andra hur jag känner mig inombords. Trasig, ful och ärrig.
Pia jag saknar dig så jävla mycket! Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta!
// Sofie
Kommentarer
Trackback
